En fem i topp

Nu har det blivit så att jag bloggar ungefär lika ofta som tomten kommer. Alltså 3 gånger om året och förhoppningsvis med fina presenter.

Jag har gått omkring den senaste månaden och tänkt mycket på saker man skulle vilja ha gjort eller göra men inte vågat, samt alla dessa saker man trots allt, kanske mot bättre vetande vågat göra. Så istället för att dravvla så kastar jag er rakt in i det. Min Fem-i-topp lista på saker jag gjort men som jag aldrig trodde jag skulle våga:


5) Erkänna att man pluggat djävulskt mycket till ett prov
Kraftig nördvarning. Man kan lika gärna skriva pluggis i pannan för oavsett hur mycket man pluggat och hur bra resultatet än är på provet så är det rätta svaret "Jag har knappt pluggat alls...hann inte...orkade inte...ville inte...behövde inte". Minns inte första gången jag erkännde det men jag minns fortfarande tomrummet det skapade i samtalet...shit han har pluggat asmycket..stackars jävel som erkände det.


Klart att tentan sket sig dessutom.


4) Fritt fall & Hästar
Jag vet inte om det är jag som är extremt höjdrädd eller vad det kan vara men att sätta sig där på gröna lund och åka fritt fall gav mig dödsångest. Det är inte bara fritt fall och höjder utan den där gången i gymnasiet då vi red på gympan. Jag skojjar inte när jag säger att jag är livrädd för hästar. Eller när jag valde att bli blodgivare trots att tanken på en nål i armen kan få mig att låsa in mig på toaletten.


3) Gå match
Gå match, oavsett om det är brottning, bjj eller thaiboxning så är det något som kan liknas vid ett stort trappsteg. Att våga ta det där klivet. Rädslan (och kicken) som kommer med att mäta sig med någon annan är beroendeframkallande samtidigt som man vill spy. Rädslan ligger inte i att förlora, göra illa sig, göra den andre illa eller utan snarare vad folk som ser på ska tycka. Kommer man göra bort sig? Kommer man vara tråkig? Kommer folk bua? Det är det man är rädd för och det är det som är den stora fighten tillsammans med att all träning man genomlevt på något sätt koncentreras till de fem minuter då man går sin match. Vid vinns känns det värt det, vid förlust känns allt tomt för stunden.

2) Sluta med hockey
Att efter man har spelat hockey i 12 år, varav de senaste 5 inneburit att man befunnit sig i hallen alla dagar i veckan. Ja inte ens söndagar var heliga så är det klart att det blir en stor del av ens personlighet och liv. Att man sedan känner att man varken har tid eller intresse till det som alltid på något sätt vart nummer 1 i sitt liv är nog jobbigare än vad många tror och att göra det där samtalet till tränaren några veckor innan första ispasset för att meddela att man inte kommer dyka upp något mer är jag nog inte ensam om att göra men det är tufft, helt klart.

(Hockey ÄR en religion)

1) Ändra riktning på sitt liv
Bland det svåraste jag gjort är helt klart att byta karriär. Att kasta de tre åren vid KTH med allt slit och svett i sjön för att istället välja något så mycket mer ostabilt och oavlönat än en ingenjörskarriär vid eriksson är helt klart ett av de större och till en början mest obekväma steg jag tagit. Inte bara innebar det att man tagit csn en massa år utan att man dessutom gav sig in i något okänt och att jag var tvungen att flytta ner till blekinge. Att med ett litet val förändra ditt liv och den du är. Men det var värt det, det är jag säker på.



Nu ska jag hålla er på halster ett tag i väntan på min fem i topp lista över saker som jag inte vågat göra med som jag vill (och kanske ska) göra.

Så länge kan ni ju använda lite shampo med svalkande gurka såhär i sommarvärmen eller om ni har en ovana att svälja shampot så provöa lite med grönt te i. Om inte annat så kan ni ju precis som jag få dåligt samvete för att ni dricker vanlig öl till hockey VM nu när det finns...falcon lite.