Åldernojja

Snart går vi in i april månad och det betyder inte bara att den sista siffran i min ålder ska hoppa upp ett snäpp utan att det är tårtkalas i min släkt då vi alla är aprilbarn och aprilgubbar.

Häromdagen när jag som vanligt besökte imdb och skulle leta film att "hyra" hos "videobutiken" så kom jag över den här bilden som slog mig i magen:

Jajjemen och shit i helvete på samma gång! Det är Dylan (Luke Perry) och Kelly (Jennie Garth) ifrån serien i alla våra hjärtan....Beverly hills! Eller 90210 som man sa om man var cool, utan att riktigt veta om man skulle säga ninehundredtwo-ten eller ninty-twentyone-o eller t.om ninty-twohundredten som vissa sa. Det viktiga var att säga något av dom iaf för det visade att man hade stenkoll på vad Brandon, Brena och de andra hade för sig i sina ändå rätt bekväma liv.

Visst är det lite läskigt att se hur dom nu ser ut som småbarnsföräldrar som kollar på sikta mot stjärnorna och har mysfredag? Man har på något sätt haft bilden av dom som evigt unga, dom om några har ju vart ett gäng som inte åldras (tillsammans med governatorn) utan som har blivit belönade med evigt slät och ung hy, coola bilar och snitsiga kläder.

Nåväl det här fick ju såklart mig att börja tänka på min egen ålder, 24 snart 25. Tjugofem, smak på det ordet det låter väldigt mycket. Halvvägs till 50. Jag undrar vad man ska önska sig i födelsedagspresent? Eller får man ens önska sig något eller har man nu blivit för gammal? Kommer man få ett par bruna yllestrumpor av samma sort som man köpt till morfar alla dessa år eller får man önska sig det där nya tv-spelet man så gärna vill ha? Kommer det sjungas för en eller är det "vi har firat dig i 25 år nu är det dags att du står på egna ben och bakar din egen tårta...gubbe" som gäller nu?

När man var barn ville man blir vuxen för att man skulle köpa sig så mycket godis och pizza man bara kunde men nu vill man bli barn för att man ska få springa omkring i mysbyxor, tom&jerry tröjja och kasta sten på sina kompisar tills mamma ropar att det är pannkaka.

Visst det är spännande att åldras och om ni som läst min tidigare blogg "tillbaka till framtiden" så ser ni hur jag skrivit och beaktat de positiva i att åldras och samla på sig erfarenheter men endå kan man inte sluta fundera på om man inte borde ha hunnit med mer? Samlat på sig flera historier att berätta för barnbarn när man får sina yllestrumpor om 50år? Är det försent att göra alla dessa saker man alltid velat göra? ..och vad vill man göra? Jo om det ska min nästa blogg handla om.

Tills dess!