Duvan och dansen

Idag när jag var påväg till tåget för jag vet inte vilken gång i ordningen så kom den en duva flygandes rakt emot mig. Då den inte vek av heller så kastade jag mig snabbt åt sidan (ståendes) och skrek ett gällt Michael Jacksson skrik ala "AOO!". Folk tittade såklart och kvicktänkt som jag är så räddade situationen med en dans som min käre kollega VanDamme lärt mig:


Nejdå duvan dök av innan jag han släng mig åt sidan men rädd blev jag.

Inspiration, att finna den och behålla den

Inspiration är väl väldigt viktigt för alla. Vi alla använder oss av den i olika syften. Vissa använder den kanske för att klara dagen, en sorts morot för vad man ska hitta på sen, runt nästa hörn. Medans andra som jag behöver den i mitt dagliga arbete. Vad är då inspiration, är det vilja? Kanske en lust att skapa? Eller bara en känsla av energi som man kan lyckas fånga och behålla. Jag tror att det är något som går igen i lite allt möjligt. Jag själv går i perioder då inspirationen ibland är väldigt hög och ibland väldigt låg. Ibland kan det vara svårt att kanalisera sin inspiration och man kanske använder den på olika saker. Det finns perioder då jag vill skriva, perioder jag vill måla och perioder jag vill filosofera och alla kräver sin egen sorts inspiration, sin egen sorts energi. Men hur hittar vi inspirationen och hur behåller vi den?.

Inspiration does exist, but it must find you working.
-Pablo Picasso

Jag tror att Pablo har en poäng här. Det finns inga skridskor som slipar sig själva och inspirationen kommer inte ramlandes ner i knät på dig. Om du vill göra något men saknar inspirationen, bit ihop, gräv ner dig i ämnet och jobba fram den. Om du tycker det är svårt att hitta på något att skriva om kämpa med att skriva om inget speciellt alls för om du slutar helt tror jag inte heller att du kommer få ett ämne ner ramlandes i knät. Bara vi själva vet vad vi igentligen vill och det är upp till oss ge intressena näring. Det här gäller allt. Jag minns själv hur det var att brottas då man kände sig trött på det, man åkte på massa stryk och det fanns ingen glädje men man bet ihop för man visste att det var det här man ville och plötsligt hittade man sig själv i det igen och allt blev roligt och man exprimenterade som aldrig förr. Jag kom lite till den här insikten efter att ha haft det tungt och riktigt stressigt på jobbet ett tag vilket dödade all min energi till annat.

Men så satte jag mig ner en helg och gjorde en del designjobb på beställning som jag i ärlighetens namn flytt från ett tag då jag saknade energi och motivation, till en början kändes det tungt och jag ville helst göra Gustavs favorit sysselsättning, käka chips och kolla på eddie izzard (och dricka öl?) men jag bet ihop och efter ett tag så kände jag hur kul det var. Hur pigg jag blev och framför allt hur det var att känna sig stolt över något man gjort igen. Det var som att öppna en dörr till en energikälla av något slag och det fick mig att inte bara njuta av mitt jobb utan att vilja vara kreativ hela tiden, hemma, på tåget och på jobbet. Kanske är det därför jag börjat skriva här nu också? Jag ska iallafall inte sluta så får vi se vart det leder, om min teori kan stämma, för att skriva är något jag tycker är kul och som jag tror är nyttigt.


Längtar tills jag kan börja träna igen för det är verkligen min religion men det ska jag skriva om i ett framtida inlägg. Religion och hur vi alla har någon, även du Nils.

Tills dess åker vi tåg..men inte länge till

I dont belive in total freedom for the artist. Left on his own, free to do anything he likes, the artist ends up doing nothing at all. If there's one thing thats dangerous for an artist, its precisely this question of total freedom, waiting for inspiration adn all the rest of it.
-Federico Fellini