Så vad det måndag igen. Sömn har ju vart lite av en bristvara i helgen men trotts det så vaknade jag nog piggare än någonsin. Glad över att se att allt är som vanligt här i staden ingetnytt. Såklart var både foppa tofflan (han som har foppa tofflor på sig oavsett väder) och t-shirten på tågstationen (han har t-shirt på sig oavsett väder). Tåget var som vanligt försenat och det var som vanligen Acke som fick springa omkull folk för dem inte förstod att vänster filen är spring filen i rulltrappan (även springa är lite av dagens tema). Nåväl något som bröt denna annars så lätt uträknade dag var att tåget mellan Västerås och Stockholm var försenat.
När jag stod där i lugn och ro, fillosoferandes och hög på musik så kan det inte undgå mig att ett gäng skator har fått för sig att massakera en soppåse i just det, en soptunna. Dem håller på och pickar hål på den och sprider skräp över hela västerås central, tänker omtänksamma tankar på den som sedan har som arbetsuppgift att plugga upp allt. Då helt plötsligt från ingenstans så kommer det ner en helt enorm skata. Han är nästan tre gånger så stor som de andra och jag tror inte att någon på perongen kunde ungå denna fågel som tagen från dinosauriernas värld går ner och går till angrepp på soptunnan och jag ger mig fan på att han vilken sekund som helst skulle ha slitet loss den med betongfundament och allt och sedan flygit hem och matat sina säkert redan enorma skat bäbisar med den om inte kanske världens största man ställde sig och skymmde sikten för mig. Har nog aldrig sett något så stort, han var säger 220 lång och vägde det dubbla. Han hade en hästsvans som jag inte skulle velat möta i en gränd. Han hamnar sedan såklart på platsen brevid mig på tåget där han spelar så hög hårdrock att, ja jag lovar och svärt det är sant. Att hans musik går in i mina hörlurar så jag svagt svagt hör detta i alla låtar jag försöker lyssna på. Jag tar av mig hörlurarna, hör inget, sätter på mig hörlurarna och hör nån blandning mellan för tillfället Poets of the fall med en liten touch av nån dödsmetall.
Föresten stör jag mig på att det inte går att höja och framförallt sänka volymen på ipoden när jag har min handskar på sig. Flera gånger har jag hoppat till för en låt går igång med mycket mer volym än den jag kom ifrån.
Oj nu har jag lite ont i fingrarna, skriver vidare ikväll eller imorgon, är en heeeeel deeeeel kvaaar.
