En fem i topp

Nu har det blivit så att jag bloggar ungefär lika ofta som tomten kommer. Alltså 3 gånger om året och förhoppningsvis med fina presenter.

Jag har gått omkring den senaste månaden och tänkt mycket på saker man skulle vilja ha gjort eller göra men inte vågat, samt alla dessa saker man trots allt, kanske mot bättre vetande vågat göra. Så istället för att dravvla så kastar jag er rakt in i det. Min Fem-i-topp lista på saker jag gjort men som jag aldrig trodde jag skulle våga:


5) Erkänna att man pluggat djävulskt mycket till ett prov
Kraftig nördvarning. Man kan lika gärna skriva pluggis i pannan för oavsett hur mycket man pluggat och hur bra resultatet än är på provet så är det rätta svaret "Jag har knappt pluggat alls...hann inte...orkade inte...ville inte...behövde inte". Minns inte första gången jag erkännde det men jag minns fortfarande tomrummet det skapade i samtalet...shit han har pluggat asmycket..stackars jävel som erkände det.


Klart att tentan sket sig dessutom.


4) Fritt fall & Hästar
Jag vet inte om det är jag som är extremt höjdrädd eller vad det kan vara men att sätta sig där på gröna lund och åka fritt fall gav mig dödsångest. Det är inte bara fritt fall och höjder utan den där gången i gymnasiet då vi red på gympan. Jag skojjar inte när jag säger att jag är livrädd för hästar. Eller när jag valde att bli blodgivare trots att tanken på en nål i armen kan få mig att låsa in mig på toaletten.


3) Gå match
Gå match, oavsett om det är brottning, bjj eller thaiboxning så är det något som kan liknas vid ett stort trappsteg. Att våga ta det där klivet. Rädslan (och kicken) som kommer med att mäta sig med någon annan är beroendeframkallande samtidigt som man vill spy. Rädslan ligger inte i att förlora, göra illa sig, göra den andre illa eller utan snarare vad folk som ser på ska tycka. Kommer man göra bort sig? Kommer man vara tråkig? Kommer folk bua? Det är det man är rädd för och det är det som är den stora fighten tillsammans med att all träning man genomlevt på något sätt koncentreras till de fem minuter då man går sin match. Vid vinns känns det värt det, vid förlust känns allt tomt för stunden.

2) Sluta med hockey
Att efter man har spelat hockey i 12 år, varav de senaste 5 inneburit att man befunnit sig i hallen alla dagar i veckan. Ja inte ens söndagar var heliga så är det klart att det blir en stor del av ens personlighet och liv. Att man sedan känner att man varken har tid eller intresse till det som alltid på något sätt vart nummer 1 i sitt liv är nog jobbigare än vad många tror och att göra det där samtalet till tränaren några veckor innan första ispasset för att meddela att man inte kommer dyka upp något mer är jag nog inte ensam om att göra men det är tufft, helt klart.

(Hockey ÄR en religion)

1) Ändra riktning på sitt liv
Bland det svåraste jag gjort är helt klart att byta karriär. Att kasta de tre åren vid KTH med allt slit och svett i sjön för att istället välja något så mycket mer ostabilt och oavlönat än en ingenjörskarriär vid eriksson är helt klart ett av de större och till en början mest obekväma steg jag tagit. Inte bara innebar det att man tagit csn en massa år utan att man dessutom gav sig in i något okänt och att jag var tvungen att flytta ner till blekinge. Att med ett litet val förändra ditt liv och den du är. Men det var värt det, det är jag säker på.



Nu ska jag hålla er på halster ett tag i väntan på min fem i topp lista över saker som jag inte vågat göra med som jag vill (och kanske ska) göra.

Så länge kan ni ju använda lite shampo med svalkande gurka såhär i sommarvärmen eller om ni har en ovana att svälja shampot så provöa lite med grönt te i. Om inte annat så kan ni ju precis som jag få dåligt samvete för att ni dricker vanlig öl till hockey VM nu när det finns...falcon lite.

Åldernojja

Snart går vi in i april månad och det betyder inte bara att den sista siffran i min ålder ska hoppa upp ett snäpp utan att det är tårtkalas i min släkt då vi alla är aprilbarn och aprilgubbar.

Häromdagen när jag som vanligt besökte imdb och skulle leta film att "hyra" hos "videobutiken" så kom jag över den här bilden som slog mig i magen:

Jajjemen och shit i helvete på samma gång! Det är Dylan (Luke Perry) och Kelly (Jennie Garth) ifrån serien i alla våra hjärtan....Beverly hills! Eller 90210 som man sa om man var cool, utan att riktigt veta om man skulle säga ninehundredtwo-ten eller ninty-twentyone-o eller t.om ninty-twohundredten som vissa sa. Det viktiga var att säga något av dom iaf för det visade att man hade stenkoll på vad Brandon, Brena och de andra hade för sig i sina ändå rätt bekväma liv.

Visst är det lite läskigt att se hur dom nu ser ut som småbarnsföräldrar som kollar på sikta mot stjärnorna och har mysfredag? Man har på något sätt haft bilden av dom som evigt unga, dom om några har ju vart ett gäng som inte åldras (tillsammans med governatorn) utan som har blivit belönade med evigt slät och ung hy, coola bilar och snitsiga kläder.

Nåväl det här fick ju såklart mig att börja tänka på min egen ålder, 24 snart 25. Tjugofem, smak på det ordet det låter väldigt mycket. Halvvägs till 50. Jag undrar vad man ska önska sig i födelsedagspresent? Eller får man ens önska sig något eller har man nu blivit för gammal? Kommer man få ett par bruna yllestrumpor av samma sort som man köpt till morfar alla dessa år eller får man önska sig det där nya tv-spelet man så gärna vill ha? Kommer det sjungas för en eller är det "vi har firat dig i 25 år nu är det dags att du står på egna ben och bakar din egen tårta...gubbe" som gäller nu?

När man var barn ville man blir vuxen för att man skulle köpa sig så mycket godis och pizza man bara kunde men nu vill man bli barn för att man ska få springa omkring i mysbyxor, tom&jerry tröjja och kasta sten på sina kompisar tills mamma ropar att det är pannkaka.

Visst det är spännande att åldras och om ni som läst min tidigare blogg "tillbaka till framtiden" så ser ni hur jag skrivit och beaktat de positiva i att åldras och samla på sig erfarenheter men endå kan man inte sluta fundera på om man inte borde ha hunnit med mer? Samlat på sig flera historier att berätta för barnbarn när man får sina yllestrumpor om 50år? Är det försent att göra alla dessa saker man alltid velat göra? ..och vad vill man göra? Jo om det ska min nästa blogg handla om.

Tills dess!

Dirty mind

Jag önskar att det fanns ett schlager filter att köpa nu

Limpan

Köpte limpa igår, för första gången på länge. Tok hungrig som jag fann mig själv inatt så gick jag upp för att ta en liten limpa. Då slår det mig, vem är puckot som designade dom? De första 10 bitarna är små som skorpor och skulle inte ens mätta en en bebis så istället får man gräva in med handen i påsen för att såklart förstöra flera av de färdigskurna bitarna (I-lands lyx) i jakten på dom stora i mitten. När man väl ätit upp dom stora i mitten då kommer man till bre-smörgås-vm då man plötsligt ständigt finner sig balanserandes på 5-6 små fjuttiga mackor varje gång man ska ta ett mellanmål. Nej gör om gör och rätt och ge limpan lagom storlek i båda ändarna.

Nu håller det på att dra ihop sig, som dom säger på tv så är förspelet slut och det är dags för slutspel. Förmodligen kommer vi få HV men jag då passa er HV. Glöm inte vilka som har den bästa klacken i Sverige ni fans av andra lag där ute.

Tillbaka till framtiden 4

Nu har ju sista avsnittet av på spåret gått och efter att konfettin lagt sig och baksmällan från all champagne besegrats är det kanske dags att göra en egen liten resa. En resa i tiden och vi får se vart vi hamnar. Att skriva det här har fått mig att blicka både bakåt, frammåt och innåt. Så ett litet tack till DIG och en rekommendation till en låt (och grupp) som jag alltid lyssnade på under mina åtaliga timmar på just tåg i höstas:
SLOVO

...också ett tack till Gus och Sofie för i sommras.

Då (~10år sedan):
Året är 1999 och jag är för enkelhetens skull 15 och vi säger att jag precis börjat gymnasiet. Man kan säga att det var en milstolpe i mitt liv på många sett. Jag började i samma klass som Gustav, vars första intryck var att han var helt knäpp då han stod och imiterade Mike Tyson som bet av Hollyfields öra, han tuggade och halv skrek "Im tyson i like ear yam yam yam" samtidigt som han tuggade frenetiskt i luften. Jag började umgås med Stellan som jag tidigare hade spelet hockey med innan han tog sin svarta hjälm (alla andra hade vita) och stack till korea. Man kände sig jävligt vuxen och stor och man längtade hela tiden efter att bli äldre.

Jag och Stellan började träna kampsport ihop tillsammans med Bohlin och Emil. Resan bar österut, det stod kung-fu på menyn. Jag minns fortfarande hur vi tog tåget in till Västerås för att kasta i oss en kaffe och en donut för 10kr innan vi drog på oss ninjadräkterna och blev små bruce lee's för nån timme. Jag har många minnen av Emil ifrån den här perioden då vi hittade tillbaka till varandra efter att ha vart väldigt bra vänner ett par år innan. Jag har fortfarande en grop i mitt smalben efter att hans och mitt dundrade ihop utan något skydd emellan och jag kan fortfarande inte förstå att ingen av oss bröt benet. Det hela skedde i en av de många "fightclubs" vi i gymnasiet anordna där vi pojkar blev män i en salig röra av näsblod, linser som inte satt på plats och gränser som testades. Coolhet mättes i hur högt man kunde sparka och kvällarna avslutades alltid med brutalstretching och hamrande på smalbenen med pinnar. Stellan som hade hårigare ben fick gå omkring med hårlösa skenben efter att det helt enkelt nötts bort vill jag minnas, dementera eller bekräfta.



I skolan så kämpade jag på och jag var väl mest inriktad men kanske utan att veta varför, på att hålla på med datorer och elektronik trots att jag i skolan hatade de ämnena. Lärarna var dåliga men kamraterna var bra och jag tog mig väl utan större problem igenom gymnasiet men utan några strålande betyg då motivationen knappast anmälde sig. När det blev dags för lumpen så ångrade jag mig väl lite i sista sekund efter en dålig placering (boden) och det blev inte av, annars skulle jag nog kunna ännu mer norrlänska nu (Hjo mään väst). Man kan väl säga att jag stadigt vandrade mot min något obestämda men säkert utstakade framtid. Elektronik och Stockholm here i come!

IDAG:

Efter gymnasiet så spenderade jag först ett år i Stockholm på lite mindra glamorösa jobb men jag hankade mig fram och lusten att plugga blev större. Jag hoppade på en elektronik utbildning på KTH, planen var att bli ingenjör, att tjäna fint, leva flott, och äta hummer till frukost . Under utbildningens gång så tröttnade jag och började ifrågasätta om det här verkligen var för mig men jag ville slutföra den och jag ska väl göra det även om jag idag har nån kurs kvar, det är så svårt att hitta motivation och tid. Dessutom är jag allergisk mot skaldjur...tror jag.


Istället så satsade jag på ett annat intresse nämligen 3D. Jag spenderade månader på arbetsprover och kom till slut in på vad som förmodligen är en av Sveriges bästa utbildning i ämnet, nämligen Sc hool of fut ure entertainment (S O FE) nere i karlshamn. Året där nere var pest och pina men nu när jag tänker tillbaka på det så var det helt tvärtom, helt underbart. Bandy på tisdagar med en galen Anders flåsandes i nacken och lördagar ackompanjerades av lättöl, turkisk peber och en naken ogenerad Marcus. Intressant hur synen på saker och ting kan ändras när man väl fått lite distans till det.


Utbildningen är en två årig kvalificerad yrkesutbildning men redan efter ett år hade jag fått jobb med precis det jag ville (ljussättning och rendering) och även om ett år till nere i karlshamn nu lockade så var det svårt att tacka nej till att göra precis det man vill, vilket ändå är lite ovanligt i Sverige där företagen är lite mindre och specialister inte är lika eftertraktade som på de stora företagen i Kanada, USA och England där mer eller mindre är djävligt bra på sin sak och bara sin sak. Jag har dessutom en liten brunett på tre år vid min sida nu. Kola heter hon och är min förhoppningsvis de 10 kommande åren och att säga att hon inte påverkat mig och min syn på livet vore att ljuga. Att ha någon man måste ta ansvar för utvecklar en tror jag.

Vänner har kommit och gott men dom ifrån riktiga har jag kvar. Gustav som nu är mer familj än vän har bosatt sig lite för långt utanför socken för att vi ska kunna umgås så ofta som vi kanske vill medans Stellan flyttat ner till Danmark.förlåt Skåne [Sk'owneh] men vi hörs ändå så ofta vi kan och att komma förbi på en kaffe när chansen ges är alltid en självklarhet.


Något sorgligt är att Emil lämnade oss förra året vilket skedde som en blixt ifrån klar himmel. Vi hade bestämt att träffas när jag var hemma över nyår men jag fick aldrig tag i honom och jag fick strax efteråt veta varför.


Så, vart tog jag vägen? Jo det blev Stockholm och på sätt och vis blev det ju också drömyrket det som saknas nu är ett boende jag trivs med. Att betala 8500:- för futtiga 25kvm får en inte att sova gott men jag sover betydligt bättre och framförallt mer än jag gjorde när jag åkte tåg 5 timmar om dagen till jobbet.

Kampsport är fortfarande en stor del i mitt liv men i dag så mäts coolhet i brottaröron och boxarnäsa.

Jag kan säga att den förakt man hade för ålder när man var 15-16 är som bortblåst. Man förstod inte sig på att dom som var äldre pratade om saker som livserfarenhet osv men nu när man själv upplevt hur tid och händelser förändrar inte bara ens sätt att se på livet, relationer osv utan så klart också förändrar ens personlighet. Det är kul att kolla tillbaka och se hur naiv man på något sätt var och så klart så saknar man också den tiden i gymnasiet då det faktiskt inte fanns några riktiga måsten och mådde man riktigt illa så var det efter att ha druckit Melles special utköpta Eggers, 12st för runt 70kr om dom inte dessutom också gjorde minnet suddigt.


Framtiden(+10):
Om man ska våga sia 10 år in i framtiden så är vill man ju så klart säga att den ser ljus ut. Jag kan ärligt säga att det känns som om jag är på väg någonstans nu, äntligen. En fast anställning på ett jobb som jag gillar, jag är i vad som är grunden av min karriär och det sker mycket spännande saker inom branschen som i sin tur precis som jag utvecklas i rasande tempo. Bostadsproblemet kommer vara löst och jag kommer förmodligen äga en bostadsrätt i Stockholm eller vart vinden kan ha fört mig. Känner mig inte direkt tvungen att stanna här men jag antar att man precis som alla andra kanske får bege sig dit det finns jobb och kärlek. Så klart så äger jag inte lägenheten själv utan ihop med HENNE. Stor, ljus och med ett bageri nere på hörnet.

Söndagarna spenderar man ihop i sängen med nybakat bröd och en gammal och grå Kola som fortfarande vill få sin mage kliad på mornarna och som på ålderns höst märkt att andra hundar faktiskt inte alls är så farliga. Jag är klar med KTH och kan stoltsera med min titel därifrån och allt präglas av en trygghet och en mognad som kanske idag inte riktigt finns, även om det är nära.

Mina vänner som jag har idag kommer alla finnas kvar i mina liv och förmodligen några till även om ingen kommer kunna ta den plats som de gamla ifrån gymnasiet och barndommen har i mitt hjärta. Barn? Ja kanske, det enda jag vet säkert är att dom inte kommer heta Ulla och Conny.

En sak som dock är säker är att när jag väl är där kommer jag tänka tillbaka på den här tiden, tänka på hur lite livserfarenhet jag egentligen hade och förmodligen även se på den här tiden med en viss känsla av nostalgi i magen och kanske, kanske kommer jag läsa den här bloggen.


No more coffee will pull off today

Lön o bön

Sådär då var det dags för löning imorgon då och som vanligt så går man i klädköpar tankar. Tyvärr kommer det nog bli lite fattigt med nyköp då jag försöker samla vuxen poäng genom att köpa tvättmaskin. Men man får väl drömma lite eller hur? Jag surfade som vanligt omkring på nätet för att hitta lite inspiration och för att ha något att göra i väntan på kaffe och såklart råkade jag snubbla över något som fick mig att dreggla lite rätt ner i min ägglikör glass (MUMMA), nämliga detta:
Ja satan i gatan, älskar handskarna, tröjjan och såklart den cerise shortan. Färgen i den sticker verkligen ut. Sen hade jag tänkt att ha min agent pistol i det som kan vara ett pistolhölster på hans högra lår. Då jag inte passar det minste i hatt skulle jag såklart också byta ut hatten mot en schysst mössa. Gärna grön den också. På fötterna skulle jag vilja ha dessa ifrån diesel:














Nu är det kanske dags att gå in på accessoarer och den bästa accessoaren av dom alla är ju såklart att ha en snygg tjej vid sin sida och jag tycker därför det är lägligt att såklart även presentera vad tjejen vid min sida ska ha på sig. Ska bara gå och torka mig om munnen nu...tillbaka. Nåväl är är då min drömtjejs outfit:


Mums, det enda jag kanske känner är helt för är skorna så därför väljer jag att iställer utsmycka henne med följande skor och såklart...benvärmare. Pricken över i't ör såklart den oranga scarfen eller halsduken.










Så efter en dag på stan i dom kläderna så kommer man såklart inte kunna hålla sig ifrån att slita av sig dom det första man gör efter man kommit hem och då ska man såklart hitta ett par frank dandy's under alla lager:










Oj vilken mode och bild bonanza det här blev men lite på mig att nästa blogg kommer handla om hockey (slutspelet närmar sig), kampsport (david tävlar i ufc på lördag) eller bara om hur jag gör illa mig (händer hela tiden). Tills dess!

Bielkheden!

"Hiltifightern går upp mot Diego Sanchez.

Sanchez skulle ha mött brasilianaren Roan Carneiro på UFC 82. Carneiro tvingades lämna återbud på grund av en ännu okänd sjukdom, rapporterar mmaweekly. Ersättare blir David Bielkheden.

Bielkheden som vunnit sina två senaste matcher inklusive en titelfight i Finnfight, har tidigare tävlat i PRIDE och blir därmed den förste skandinaven, och en av de få européer, som tävlat i båda de största organisationerna.

Diego Sanchez (17-2) kom som obesegrad mästare i King of the Cage till UFC. Där deltog han först i debutsäsongen av The Ultimate Fighter, vann mellanviktarnas division och därmed ett kontrakt med UFC. Hans obesegrade record höll i sig fram tills förra sommaren, då han noterade sin första förlust mot Josh Koscheck. Den följdes av en till förlust, mot Jon Fitch. Bland Sanchez främsta segrar syns matcherna mot Karo Parisyan, Joe Riggs och Nick Diaz.

Matchen mot Bielkheden går på UFC 82, 1 mars i Columbus, Ohio. Galan har Anderson Silvas titelförsvar mot Dan Henderson som main event.

Sanchez uttalade sig respektfullt om sin nya motståndare och sa följande till mmaweekly:

- Han (Bielkheden) är en tuff kille som går framåt, och han fightas för American Top Team. Han har bra mark och stående, och var man nog att ta fighten."

http://www.fightermag.se/nyheter.asp?news_id=5306

Oh herre jävlar kan jag säga, det här ser jag verkligen fram emot. Forza hilti och forza david!

http://www.sherdog.net/forums/showthread.php?t=717834&highlight=bielkheden